Jobbigt

Jag städade härom dagen. Jag fick så ont i magen jag hittade ditt brev, det där långa som du skrev.
Det gjorde mig så ont.
Jag trodde jag stod på säker mark, fick för mig att jag blivit stark, men att försöka läsa gav mig tillbaka smärtan. Smärtan av ångest oro och förtvivlan.
Det ända jag vill är att du skall finnas kvar hos mig. Få HOPPET att komma tillbaka om att allting en dag kommer  bli bra.
Vi har gått igen så mycket tillsammans, men ännu mer ifrån varandra. Det finns så mycket tankar,det finns så mycket smärta, överflöd av sorg, saknad och tårar.
För mig har det varit en jobbig tid. Jag vill inte mista dig.
Vi har inte haft någon kontakt på ett halv år, det har varit på både gott och ont. Jag vill bara att du ska förstå.
Och jag vill förstå.
Jag vet att jag kommer träffa dig, det har vi bestämt. Det är efter det beskedet som alla tankar börjat snurra igen. Jag vet varken ut eller in. Det kommer bli ett bli ett möte av känslor, en  explosion
av alla möjliga tankar känslor och funderingar.
Alla frågor får nog sina svar.
När tiden är redo.
När vi är redo.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0