Känsloladdat
Igår mötte jag dig,
Det blev det mötet jag har tänkt å undrat över så länge.
Hur kommer det vara?
Hur blir reaktionerna?
Vad kommer hände?
Hur kommer det kännas?
Första anblicken av dig gav mig en jätte klump i magen. Å jag kände bara VAD ska jag göra???
Allt gick så fort, helt plötsligt stod vi å kramade om varandra.
Allt gick så fort, helt plötsligt stod vi å kramade om varandra.
Jag stod å skakade när du höll om mig... Tårarna rann ner för kinderna..
Pussarna på pannan å kinden värmde i hjärtat. Kändes som den kärleken man fick när man va liten å ledsen.
Du sa att du skulle ringa, men det gjorde du inte..
Men du skickade ett meddelande, du var ärlig om en sak och det tycker jag var modigt gjort av dig, jag förstår dig.
Jag är glad att du skrev som du gjorde.
Mötet var kort men kärleksfullt... En sten har fallit. En Tung sådan
Jag vet det jag sakt har sårat men jag ångrar inte det jag sakt, det är så jag har känt.... Men sättet det kom ut på kunde kanske ha varit annorlunda
Jag vill bara att vi skall kunna prata om saker som får oss att komma ur balans.
Jag vill inte smussla om hur dåligt ja mått pga av vissa saker som har hänt..
Jag hoppas att när vi fått prata igenom allt, att vi kommer vara ärliga mot varandra...
Ad astra per aspera
Kommentarer
Trackback
